Castration-sensitive phase
The principle behind treatment in the castration-sensitive phase is to abolish the stimulation of cancer cells by inhibiting testicular testosterone production and thereby reducing androgen levels in the blood: so-called androgen deprivation therapy (ADT). Surgical or medical castration are suitable forms of androgen deprivation therapy (Fig. 1). Anti-androgen therapy, which blocks androgen receptors, is generally not recommended as monotherapy for metastatic prostate cancer, but may be considered by a specialist in the event of pronounced side effects of castration therapy (2, 3). Treatment in this phase is initiated in the specialist health care service and can be continued in the primary health care service.
Surgical castration, orchiectomy, should be used if a very rapid reduction in testosterone levels is required (2, 3). A therapeutic decrease in testosterone levels is achieved from day one. However, orchiectomy has become less relevant following the introduction of medical castration.
Medical castration with analogues of gonadotropin-releasing hormone (luteinising hormone-releasing hormone, LHRH) – goserelin and leuprorelin (Zoladex, Eligard, Enanton, Procren) – is the most widely used systemic first line treatment of metastatic prostate cancer (2). The drugs are injected monthly or every 3 – 6 months.
Gonadotropin-releasing hormone analogues initially increase testosterone levels, which may cause an acute exacerbation of the clinical condition known as a flare reaction (3). This is seen particularly in cases of widespread bone metastases or urinary tract obstruction. A fall in serum testosterone to castrate level (< 0.7 – 1.7 nmol/l) is first achieved after 2 – 4 weeks. During this period, anti-androgen therapy with bicalutamide tablets (Casodex) should be used to counteract flare.
An alternative option is the gonadotropin-releasing hormone antagonist degarelix (Firmagon), which yields castrate levels of serum testosterone after three days without a flare reaction (3). The gonadotropin-releasing hormone antagonist is administered as monthly injections and may cause irritation at the injection site.
During androgen deprivation therapy, the PSA level should be checked by a general practitioner every 3 – 6 months, and the patient referred back to a specialist if levels increase. If testosterone is not at the castrate level, it may be appropriate to switch to another gonadotropin-releasing hormone analogue or to perform orchiectomy. Discontinuing anti-androgens during androgen deprivation therapy may trigger a withdrawal response in which the PSA level falls (seen in 15 – 20 % of patients) (7).
When selecting treatments, quality of life must be balanced against side effects. Typical side effects of castration therapy include decreased libido, erectile dysfunction, hot flushes, loss of vitality, depression, and cognitive impairment as well as metabolic changes (osteoporosis, metabolic syndrome). In our experience, patients that have been well informed in advance accept these side effects, but in a few individuals they may be serious and troublesome.
The general practitioner has an important role to play in detecting and preventing some of these side effects. Blood pressure, blood glucose levels and serum lipids should be checked annually. Bone density measurements and pharmaceutical prophylaxis of osteoporosis should be considered if androgen deprivation therapy is used over several years (3). Patients must be encouraged to follow the Norwegian Directorate of Health’s recommendations regarding diet and physical activity (8).
There are alternatives to conventional androgen deprivation therapy that should be considered within the specialist health care service and discussed with certain patients: total androgen blockade (androgen deprivation therapy combined with anti-androgens) and intermittent androgen deprivation. The use of these options is dependent on the disease course and symptoms (3).
Two studies have shown that early use of docetaxel (Taxotere) in combination with androgen deprivation therapy in the castration-sensitive phase increases survival in patients with metastatic prostate cancer compared to androgen deprivation therapy alone (5, 6). These studies revealed an average survival benefit of 14 and 15 months respectively in the groups that received docetaxel in addition to androgen deprivation therapy. In both studies, the largest effect was seen in those with the most advanced disease.
Induction therapy with docetaxel should be considered within three months of initiation of castration therapy in most patients with newly diagnosed metastatic prostate cancer (3). Chemotherapy should be administered at an outpatient oncology clinic under the direction of an oncologist.
Takk for god artikkel om et viktig tema. Vi mener imidlertid at de som starter behandling mot metastatisk prostatakreft som hovedregel bør kontrolleres i spesialisthelsetjenesten, gjerne i samarbeid med fastlege i tilfeller der man oppnår god og langvarig effekt av den initiale behandlingen. Den medisinske behandlingen av metastatisk prostatakreft har endret seg mye de siste år, og det kan ikke forventes at fastleger til enhver tid skal være oppdatert på et så spesialisert onkologisk fagområde. To helt nye randomiserte studier, som forfatterne naturligvis ikke har rukket å referere til, har vist overlevelsesgevinst ved å kombinere initial kastrasjon med abirateron (1,2). Median varighet av kastrasjonsfølsom fase for de med negative prognostiske faktorer var bare syv måneder med kastrasjonsbehandling alene (1). Over halvparten døde innen tre år. Det er godt dokumentert at det å utsette optimal behandling ved asymptomatisk progresjon, gir prognosetap (3,4). Anbefalingen i artikkelen om oppfølging hos fastlegen med PSA-måling hver 3-6 måned, med referanse til gjennomsnittlig varighet av kastrasjonsfølsom fase på tre år, bygger opp under en utbredt og uheldig misoppfatning av at metastatisk prostatakreft er langsomt utviklende, og at pasientene derfor ikke trenger tett oppfølging. Pasienter med nydiagnostisert metastatisk prostatakreft bør som hovedprinsipp alltid vurderes av onkolog kort tid (i.e. innen to måneder) etter at kastrasjonsbehandling er startet, for å unngå prognosetap.
Litteratur
1. Fizazi K, Tran N, Fein L et al. Abiraterone plus prednisone in metastatic, castration-sensitive prostate cancer. N Engl J Med 2017. DOI: 10.1056/NEJMoa1704174
2. James ND, de Bono JS, Spears MR et al. Abiraterone for prostate cancer not previously treated with hormone therapy. N Engl J Med 2017. DOI: 10.1056/NEJMoa1702900
3. Ryan CJ, Smith MR, Fizazi K et al. Abiraterone acetate plus prednisone versus placebo plus prednisone in chemotherapy-naive men with metastatic castration-resistant prostate cancer (COU-AA-302): Final overall survival analysis of a randomized, double-blind, placebo-controlled phase 3 study. Lancet Oncol 2015; 16: 152-60
4. Beer TM, Armstrong AJ, Rathkopf D et al. Enzalutamide in men with chemotherapy-naive metastatic castration-resistant prostate cancer: Extended analysis of the phase 3 PREVAIL study. Eur Urol 2017; 71: 151-154
Vi takker A. S. Berg og T. Tandstad for kommentaren. De har viktige innspill som vi er helt enige i. Vi anbefaler i artikkelen at pasienter med nydiagnostisert metastatisk prostatakreft henvises tidlig til onkolog for vurdering av induksjonsbehandling med docetaxel. Når det nylig er vist at også abiraterone har en signifikant tilleggseffekt allerede i kastrasjonsfølsom fase (1), er det ytterligere grunn til å få tidlig vurdering av onkolog. Videre mener vi at oppfølgingen av utvalgte pasienter under kastrasjonsbehandling kan skje i samarbeid mellom spesialist- og primærhelsetjenesten, hvor pasientene henvises raskt tilbake til spesialist ved tegn til progresjon, som for eksempel PSA-stigning.
Litteratur
1. James ND, De Bono JS, Spears MR et al. Adding abiraterone for men with high-risk prostate cancer (PCa) starting long-term androgen deprivation therapy (ADT): Survival results from STAMPEDE (NCT00268476). J Clin Oncol 35, 2017
Tack för en trevlig och tydligt skriven artikel om angeläget område. Har skickat ut den på kliniken som läromedel. Det är samma situation i Sverige att de nationella vårdprogrammen ligger efter, men å andra sidan är de möjliga att skriva riktlinjer först när konfirmerande studier på nya data kommer. Det är därför viktigt att onkologer och urologer är med tidigt så vi kan optimera behandlingar och fram för allt när de skall sättas in (ex. tidig docetaxel eller Zytiga/ Xtandi). Därför är artiklar som denna viktiga i mellantiden. En skillnad (kanske) jag slås av är att bicalutamid monoterapi (ej med GnRh) i Sverige används för sjukdom med högre PSA (och därmed trolig metastatisk sjukdom) pga. långtidstox och QoL. Annars har vi nog samma överväganden. En sak som fastlegen bör känna till om denosumab (Xgeva) är hypocalcemin som kommer smygande och kan var både svår och ha en väldigt lång duration.
Mvh och än en gång tack !
Vi takker B. Lennernäs for hyggelig tilbakemelding, og for viktig påminnelse omkring risiko for snikende hypokalsemi-utvikling ved langvarig denusomab-behandling. Lennernäs påpeker også at antiandrogen monoterapi ofte anvendes i Norden ved høyrisiko lokalisert prostatakreft i stedet for kastrasjon. Dette gjelder kanskje også for enkelte pasienter med kjent metastasert sykdom. Bakgrunnen er klinisk vekting av gunstigere bivirkningsprofil av antiandrogen monoterapi i forhold til mulig lavere terapeutisk effekt av kastrasjon. En kontrollert klinisk studie av bikalutamid versus kastrasjon som førstelinje hormonbehandling ved metastasert sykdom, indikerte litt redusert (42 dager) median totaloverlevelse hos bikalutamid-gruppen sammenlignet med kastrasjonsgruppen (1). Bikalutamid-gruppen hadde bedre livskvalitet. Enkelte menn med en uhelbredelig kreftsykdom kan foretrekke best mulig livskvalitet fremfor en moderat gevinst i levetid. Det vises også til drøfting av disse problemstillinger ved Kaisary og medarbeidere (2), med henvisning også til øvrige studier over antiandrogen monoterapived metastasert sykdom.
Patentet for bikalutamid er nå utgått. Det skjer rask utvikling av nyere behandlings-prinsipper ved metastasert sykdom. I dette bildet er det usannsynlig å oppnå evidensbasert avklaring av eventuell plass for antiandrogen monoterapi, men det bør fortsatt være rom for klinisk skjønn og dialog med pasientene omkring behandlingsvalget. Det virker som om Lennernäs og vi er enige også på dette området.
Litteratur
1. Tyrrell CJ, Kaisary AV, Iversen P et al. A randomised comparison of 'Casodex' (bicalutamide) 150 mg monotherapy versus castration in the treatment of metastatic and locally advanced prostate cancer. l. Eur Urol. 1998;33(5):447-56.
2. Kaisary AV, Iversen P, Tyrrell CJ et al. Is there a role for antiandrogen monotherapy in patients with metastatic prostate cancer? Prostate Cancer Prostatic Dis. 2001;4(4):196-203.